torsdag 25 maj 2017

memorys bok - en efterlängtad roman

Jag minns mycket väl när jag lyssnade till Petina Gappah på Bokmässan 2010, hon berättade om sin nobelsamling Sorgesång för Easterly och jag läste den förstås sedan direkt. Gappah gav genom sina noveller röst åt kvinnliga erfarenheter i Zimbabwe på ett sätt som jag inte läst tidigare. I sin debutroman Memorys bok så är det Memory som talar. I ett antal anteckningsböcker har hon fått möjligheten att berätta sin historia från början till slut. Hon sitter, dömd till döden, i kvinnofängelset och väntar på att staten Zimbabwe skall anställa den bödel som behövs för att verkställa hennes dom. Hon vet att hon inte är skyldig till det mord av en vit man som hon anklagas för och hennes minnesbok blir kanske del av hennes försvar om hennes fall någonsin tas upp igen.

Faith, Hope, Joy, Memory och Moreblessings - så heter syskonskaran som växer upp i kåkstaden i Harare och namnen är väl valda av deras mor. De är en ovanlig familj där modern är oberäknelig och ständigt sökande efter någons slags ro. Fadern är lugn och praktiskt lagd, han driver en liten snickerifirma från gårdsplanen och tillbringar mycket tid med sina barn, särskilt med Memory. Hon har det mycket besvärligt med sin albinohud och måste hållas borta från solen och lider mycket av att vara annorlunda. En dag ombeds Memory att ta på sin julklänning och hon överlämnas till en vit man. Utan att förstå varför finner hon sin plötsligt i den rika delen av staden men alla möjligheter till utbildning och omvårdnad. Mannen som hon lämnas till heter Lloyd och det är honom hon tjugo år senare anklagas för att ha mördat.

För många år sedan läste jag En röst ur djupet av Nawal el Saadawi och de båda romanerna har en gemensam ton och grundupplägg, en dödsdömd kvinna berättar sin historia. El Saadawi är läkaren som genom romaner vill diskutera kvinnors utsatthet i Egypten och lite kan jag tänka om Memorys bok att Gappah med sin erfarenhet som jurist vill använda romanens form för att belysa rättsväsendets upplösning i ett land som inte ännu hämtat sig från kolonialismen. Rhodesias historia som apartheidland och approprieringen av de stora farmer som ägts av britterna ligger som en fond i hela romanen.

Memorys bok är en oerhört fin skildring av en ung flickas uppväxt och hur Memory, precis som läsaren av hennes anteckningar, upptäcker allt mer om sig själv och sin resa i livet. Hemma hos Lloyd hittar hon läsandet och skrivandet och kärleken till ordet lyser starkt från boksidorna. När Memory beskriver hur avsaknaden av böcker plågar henne i fängelset, mycket mer än avsaknaden av mat och hygienmöjligheter så kan man förstå henne precis. Hon har alltid befunnit sig i någons slags mellanrum, hon är inte vit och inte svart och det gör att tillflykten till böckerna blir extra viktig. I Zimbabwe, när Memory växer upp, är tron på onda andar levande och hon blir en paria som ingen vill beblanda sig med. Då är böckerna vänner och anteckningsböckerna och pennan en tröst och sysselsättning.

Jag hoppas att många, många hittar till den här fina romanen som utspelar sig i en del av världen som sällan skildras. Läs!

tisdag 23 maj 2017

om våren, om våren - Knausgård i högform

Min läsplanering spricker ju typ hela tiden. Till syttene mai hade jag tänkt mig bjuda på en text om en roman av en norrman men så kom livet emellan. Eller rättare sagt pollensäsongen. Våren för mig är faktiskt väldigt dubbel. Å ena sidan älskar jag vårblommor och späd grönska, å andra sidan är jag ständigt trött och måste planera därefter. Nog om mig. Om våren av Karl Ove Knausgård är den tredje boken i hans årstidskvartett och jag är helt såld.

Det lilla flickebarnet som familjen har väntat på i de två tidigare delarna är nu kommet och berättelsen utspelar sig under en enda dag. Det är valborgsmässoafton och jag får följa vardagslivet för den medelålders författaren på Österlen. Han väcks av sin lilla bebis, skickar iväg sina stora barn till skolan, hälsar på hos en granne och tar bilen till Helsingborg. Där på sjukhuset ligger bebisens mamma, hon behandlas för sin manodepressivitet, och författaren som hela tiden skriver i jag-form beskriver vardagslivet tillsammans med en sjuk partner. Kärleken till den lilla flickan är omåttlig men kärleken till flickans mamma kan inte längre vara kravlös. När valborgsmässobålet tänds på kvällen, efter en lång och innehållsrik dag, så vet han att den tunga och svåra våren är till ända. Han snusar in sin lilla flickas babydoft och vet att det stundar en sommar.

Det som börjar som brev till det ofödda barnet har blivit till en djupt personlig dagbok där Knausgård inte väjer för att visa sig både svag och stark och kanske kan man tänka att man fått nog av hans vardagsliv, reflektioner, analyser och allmänna funderingar efter sina tusen och åter tusen sidor med kampen?  Det är blandningen av oerhört vackra naturskildringar, kärleken och omsorgen om sin familj, de ärliga och uppriktiga beskrivningarna av egna tillkortakommanden och behovet av att läsa, tänka, skriva som fångar mig.

Jag läser och uppmanar alla som trodde de tröttnat på Karl Ove Knausgård att ge honom en chans till. Börja med Om hösten, Om vintern och läs sedan Om våren!




måndag 22 maj 2017

hunden som vågade drömma

Hunden som vågade drömma av koreanska Sun-Mi Hwang är en allegorisk fabelsaga helt i stil med Hönan som drömde om att flyga som tog mig med storm härom året. När nu berättelsen om Tufsen dök upp i min e-boksläsare så var jag tvungen att läsa. Valpen Tufsen föds i en kull hos farfar Gaphals och snart inser hon att hon inte ser ut som de andra valparna. När hennes mor och syskon blir stulna av en hundtjuv så blir Tufsen farfars nya avelstik och kanske finns där ett liv för henne trots allt.

Mest av allt så är det relationen mellan den allt äldre mannen och hunden som jag fastnar för i den här texten. Skrothandlaren och hans fru tar ömt hand om sina hundar och när farfar Gaphals blir sjuk påverkas Tufsen så starkt att hon matvägrar och också blir dålig. För mig är tanken inte långt borta med min pappa och hans hundar, de gjorde att han hade sällskap ända till slutet och de var så vilsna när han inte längre fanns kvar.

I Hunden som vågade drömma omges Tufsen av sin husse och matte men också av ett helt gäng med andra djur och det är framför allt när hönan Svägerskan kommer till hushållet som humorn dyker upp i berättelsen. Den feta katten från granngården irriterar sig så vansinnigt på den skrytsamma hönan så det slutar med förskräckelse och det är sådana här små sedelärande episoder i sagan som både roar och gör att den känns exotisk i formen. Det är ingen roman i vanlig bemärkelse, mer som en allålders högläsningsbok. Hwang illustrerar själv sina böcker och de enkla, vackra bilderna tillför fin stämning. 

söndag 21 maj 2017

braga - någon?

- Jag fryser så jag bragar, sa jag och sambon tittar undrande ...

Jag googlar på om ordet är dialektalt, får ingen träff. Jag kollar i SAOL - finns inte med. Allt jag hittar är en en ö i yttre hebriderna som heter Bragar. Undrar om det skakar väldeligt där?

Hjälp min nu alla bloggisar, är bragar i betydelsen skakar, skälver något som ni hört? Använt?

För mig är det ett helt och hållet självklart ord men tydligen för inte så många andra.

Edit: Den här frågan tog fart på FB och min 10 år äldre kusin hävdade genast att det var ett ord som hen använt hela sitt liv, andra hade inte alls hört det trots att de är uppvuxna i Skaraborg. Min pappa använde det relativt ofta och jag tror faktiskt att jag har det med mig också från min mammas sida. Tack till Bea som var bättre på att googla än jag och hittade listan från SR: https://sverigesradio.se/diverse/appdata/isidor/files/97/13589.pdf

Läs och njut av härlig västgötska! 

mellan hägg och syren blommar apeln


Det är bråda tider och bloggen blir lite försummad.
Läser och lyssnar som vanligt och snart så blir det också tid att skriva.
Äppelträdet som växer i strandkanten i Köleröds kile får symbolisera livskraften.
Trots ständig västan och rötterna i saltäng så blommar det, trädet. 

onsdag 17 maj 2017

en enastående karriär - på en blogg nära mig. Idag.


Skriver om dålig stämning i veckans tema på Kulturkollo. 
Kika in! 

den tunna blå linjen - hej på dig Leo!


Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson har recensionsdag just idag och det känns tydligt genom boken att nu är författaren redo att släppa greppet om sin karaktär Leo Junker. Den trasige och hetsige man som vi mötte i Den osynlige mannen från Salem har lyckats ta tag i sitt liv, landa på båda fötterna och kanske bli en nästan helt vanlig Svenssonsnut. Det är det reflekterande draget hos Leo som gör att jag uppskattar den här delen mesta av de fyra i serien. Utan att bli alltför uppenbart och klyschfilosofiskt så för Carlsson in ett resonemang om moral och etik som gör att man kan förstå Leos liv och livsval lite bättre än tidigare. Från att vara en serie som börjar i en ganska hårdkokt svart livssyn med droger och skit som vardag så har Fan nu blivit gammal. Inte religiös kanske, men absolut mer eftertänksam. 
Själva deckarhistorien utspelar sig hösten 2015, attentatet i Paris gör att terroristjakten eldas igång också i Sverige, flyktingströmmarna är extrema och polisen överarbetad och på helspänn. Av misstag skjuts en barndomsvän till Leo, samtidigt har Leo av samme vän fått ett tips om att det är dags att öppna ett mord på en prostituerad som skett fem år tidigare. Snart finns det skäl för Leo att arbeta i det tysta med sin undersökning och vi som läser påminns om jakten på kapten klänning. Sex, jakten på bevis mot höga polischefer och en skjuten vän på intensiven, typ så ser Leos liv ut. Han trasslar till det privat men du ska veta att vi hejar på dig Leo! Vi hejar på dig och vill att ditt fortsatta liv ska bli riktigt fint. Det blir nog inte villa, volvo och vovve men vem har sagt att det är nödvändigt för att vara lycklig. 

Hej på dig Leo. Ha det gött! 

tisdag 16 maj 2017

och dagarna går ...



Och dagarna går. Såpass fort att den här lilla bloggen idag fyller 7. Plommonträdet vars blommor finns i min header är nedsågat, därför får det bli en skymningsbild av körsbären istället. Min plats på jorden på min plats på nätet. 

6064 inlägg har jag publicerat under de här sju åren, de flesta om läsning och böcker. Fint att så många troget kikar in här på min ganska personligt hållna lilla vrå. Tack alla läsare som ständigt uppmuntrar mig till att fortsätta skriva! 



måndag 15 maj 2017

mödrarnas söndag av Graham Swift


Graham Swifts kortroman Mödrarnas söndag skulle jag ju skrivit om igår när stora delar av Europa firade mors dag. Så blev det nu inte eftersom jag var på resa och datorn var hemma men bättre lite sent än aldrig.

Romance, så beskrivs den här romanen i säljtexterna och visst är det en romantisk grundhistoria som jag får läsa. Berättelsen börjar mitt i ett kärleksmöte mellan den unga föräldralösa bokslukande kvinnan som arbetar som husjungfru och den stilige unge sonen i grannherresätet. Det är 1924 och det är den dagen varje år som alla tjänare får en dag ledigt för att besöka sin mödrar. Eftersom Jane är föräldralös stannar hon kvar på godset där hon arbetar, familjerna skall ut på picknick och snart ringer telefonen och hennes hemlige älskare sedan 7 år tillbaka kallar henne till sitt rum. Han ska snart gifta sig och kanske kommer det här att bli deras sista möte. 
Handlingen utspelar sig under en enda dag och Swifts text är mycket snyggt disponerad med en början mitt i handlingen, återblickar och dessutom en parallellhandling där den åldrade Jane, som blir upphöjd författare, blickar tillbaka till just den här dagen. 1924 är en tid då moderniteten har smugit sin in i det brittiska samhället, ännu är det långt kvar till imperiets fall men en starkare medelklass är på väg att etablera sig. Jag tänkte till viss del på Sarah Waters roman Hyresgästerna som också utspelar sig i samma tid. 

Någonstans i surret kring Mödrarnas söndag har jag hört den liknas vid Downton Abbey eller kanske Herrskap och Tjänstefolk och till viss del kan jag se likheter. Tycker man om att läsa om England under mellankrigstiden så ska man absolut ta sig an den här korta romanen som i sin lågmälda och intensiva form skildrar en dag i en ung kvinnas liv där en oväntad händelse gör att hennes värld tar en annan riktning. 

Snyggt, välskrivet och mycket brittiskt!