måndag 19 februari 2018

bokcirkla med oss: Mocka!


Läs Mocka och prata sedan om den med oss på Kulturkollo läser! 
12 mars sätter vi igång. 

fågeln i mig flyger vart den vill - 2017 års augustprisvinnare

Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg är den bästa sortens barnböcker! Den sorten där text och bild samspelar och där man får möta en ung människa som lever i en sorts verklighet och drömmer om något annat. Jag kan så relatera till Berta Hanssons livsöde som skildras i den här underbara lilla boken. Berta föds i början av 1900-talet i en liten by i Jämtland. Hennes mor dör i lungsoten när Berta är liten och arbetet på gården är självklart. Berta drömmer om studier, hon drömmer om att få teckna och måla. Hon drömmer om att få besöka doktorns hem, för där finns tavlor att se. Med blåleran i diket formar Berta en fågel och skulpturen blir en gåva till hennes mor, den gåva och också ett löfte att en dag flyga någon annanstans och göra något annat än att arbeta på bondgården och hosta sig till döds.

Boken vann augustpriset i höstas och jag förstår precis varför. Jag kommer att använda den i min undervisning, den passar in på så många av kunskapskraven i svenska, bild, religion och historia så att den borde bli obligatorisk läsning faktiskt!

I veckan startar ett nytt tema inne på kulturkollo, mitt inlägg kommer framåt eftermiddagen men jag kan avslöja så mycket som att jag skriver om en annan sorts fågel i det. Fågeln är en så fantastisk symbol för mycket!

söndag 18 februari 2018

en bra bok om hockey!


Nu börjar mina koreanska tips tryta men jag fortsätter väl med en bra bok om hockey:

repris från fredag 9 december 2016

björnstad - en bok om hockey och mycket mer

Björnstad av Fredrik Backman är något så ovanligt som en roman om sport som man kan läsa oavsett om man är det minsta intresserad av hockey. En liten stad i norra Sverige har något stort på gång, juniorlaget är ovanligt talangfullt och tillsammans med tränaren David ska de bli stommen i A-laget. Med ett lag i högsta ligan kanske hockeygymnasiet kan bli av, kanske byggs det en galleria och kanske vill människor bo kvar eller till och med flytta in till Björnstad igen. Sportchef för laget med sina färger från skogen och snön är det hemvändande proffset Peter och han har med sin familj flyttat tillbaka till den ort som fostrat honom. Dottern gillar mest av allt att spela gitarr och när hon blir medbjuden på juniorlagets fest så händer något som sätter sammanhållningen i den lilla staden på prov.

Det här är på många vis en roman om tonårstiden, det handlar om femtonåriga flickor som är vänner på ett vis som man bara kan vara då. Det handlar om ett gäng sjuttonåriga pojkar som levt sin sport tillsammans sedan de var små. Några kommer att bli proffs, andra kommer att vara döda innan de är 25 men just nu är de lojala och sluter upp som en för varandra. De måste prestera tillsammans för att de ska lyckas och gruppdynamiken som finns i ett lag skildrar Backman mycket bra. Han gestaltar också invånarna i den lilla staden som lever och andas hockey, alla är engagerade i laget och trots att småstadssnacket kan innehålla en hel jante så vet de vad som är ont och gott.

Vi är björnarna från Björnstad är klubbens mantra och jag var lite rädd för att det skulle bli grabbigt och lite flåsigt sådär men jag har kapitulerat. Med allvar, pricksäkerhet och med kärlek till sina karaktärer har Backman skrivit en roman som är ett givet tips till alla er som skall köpa julklapp i helgen. Passar alla åldrar från tonåring till pensionär, lättläst men ändå med en allvarlig ton och gillar läsaren sport, eller kanske till och med har spelat en lagsport så är det perfekt.

för att kunna leva - Yeonmi Park





Av @tusentunnor fick jag tipset på Instagram att läsa För att kunna leva av Yeonmi Park  och självklart vill jag också förmedla det tipset till er. Jag har inte läst ännu men det kommer så småningom.


lördag 17 februari 2018

barnbruden - ännu en historisk roman i mina öron

När det kommer till läs/lyssnandet av Barnbruden av Anna Laestadius Larsson så skyller jag helt på Sofie. Hon tipsade om serien när vi var på läsretreat i Varberg och lydig som jag är så började jag lyssna ...

På något vis så har jag hamnat i ett stim av historiska romaner och jag förundras över hur många välskrivna serier som kommit de senaste åren. Favoritförfattare är förstås Maria Gustavsdotter men Göran Redin uppskattar jag också mycket, de båda skriver om stormaktstiden. Laestadius Larsson landar i sin roman mitt i 1770-talet och Gustav III s hov. Till Stockholm anländer den unga Hedvig Elisabeth Charlotta som skall gifta sig med kungens bror Karl och förhoppningsvis stärka släkten med en tronarvinge. På resan till Sverige lär Charlotta känna Sophie von Fersen och de två blir väninnor för livet.

Hovprotokollet är något helt annat än den unga Charlotta är van vid och det blir en svår omställning att vänja sig vid det nya sättet att leva. Till en början så bländas hon av prakten och det överdådiga bröllopet men snart känner sig Charlotta mycket ensam. Som en trygghet placeras en liten flicka, Johanna, i ett skåp med en potta. Om hertiginnan skulle behöva en potta på natten så finns hon där, hon ser och noterar förstås mycket av det som händer i Charlottas sovrum också.

Både den fiktiva Hedvig Elisabeth Charlotta och förlagan till fiktionen den historiska personen skriver under hela sitt liv dagbok. Och vad jag förstår så har Laestadius Larsson läst de efterlämnade texterna när hon skrev boken. Om man vill läsa mer om dem så finns det en intressant artikel i Populär Historia (2007) som inleds:

Hedvig Elisabeth Charlotta, gift med Karl XIII, är utan tvivel den fliti­gaste dagboksskribent­en bland svensk histo­rias alla kungligheter. Vid sin bortgång efterlämnade hon fler än sjutusen tätt skrivna sidor som omfattar hennes liv från tiden som tonårig hertiginna vid Gustav III:s hov fram till bortgången 1818, då hon var drottning över Sverige och Norge. Hon hade bestämt att ingen fick läsa vad hon hade skrivit förrän femtio år efter hennes död, och det dröjde ända till början av 1900-talet innan dagböckerna publicerades.
Litterära skildringar av kvinnor i historisk tid är så intressanta och jag tycker att Anna Laestadius Larsson lyckas mycket bra med sin roman, en lagom blandning av vänskap, kungligt liv och leverne och miljöbeskrivningar  som lockar till googling. Vill man se kläder från tiden så är Livrustkammarens hemsida en guldgruva - kika in i klädkammaren! 



anklagelsen - Bandi


Jag har en novellsamling  min ägo som jag tänkt läsa under flera månader. Tyvärr har det ännu inte blivit av men jag vill ändå tipsa. Bandis noveller Anklagelsen har en säljtext som lyder:

"För första gången kommer nu en skönlitterär skildring av livsvillkoren i Nordkorea, av en dissident som fortfarande uppges bo kvar i landet. Pseudonymen Bandi (»eldfluga« på koreanska) är medlem i nordkoreanska författarförbundet, och riskerar genom utgivningen sitt liv.
De sju berättelserna i samlingen är ett unikt material. Till skillnad från de historier som handlar om flykten från Nordkorea, är detta berättelser om de människor som är kvar. Deras vardagsliv, familjerelationer, arbeten och umbäranden. Hela tiden finns en skräck för att de man älskar ska föras iväg eller försvinna.
Människorna vi möter i novellerna är motsatsen till psykologiskt nyanserade romanpersoner, de är »typer«, arbetare och idealister. Stilen, bilderna och metaforerna ger i sig fascinerande inblickar i ett land som i 60 år varit helt isolerat från omvärlden. Bandi har själv sagt att han skrivit dessa berättelser med »tårar och blod, ilska och bitterhet«.
Bandi (född 1950) kommer troligtvis från en familj som har kopplingar till makten: författarförbundet fungerar som språkrör åt diktaturen. Efter nittiotalets svältkatastrof började Bandi emellertid att kritisera regimen. Berättelserna i denna samling, som skrivits mellan 1989 och 1995, smugglades ut via en ideell organisation och utgavs för första gången i Sydkorea 2014."


fredag 16 februari 2018

hunden som vågade drömma - perfekt högläsning från Sydkorea


Idag är det kinesiskt nyår och deras kalender går in i hundens år. Då passar det extra bra att presentera en fabel om en hund:



repris från måndag 22 maj 2017


hunden som vågade drömma

Hunden som vågade drömma av koreanska Sun-Mi Hwang är en allegorisk fabelsaga helt i stil med Hönan som drömde om att flyga som tog mig med storm härom året. När nu berättelsen om Tufsen dök upp i min e-boksläsare så var jag tvungen att läsa. Valpen Tufsen föds i en kull hos farfar Gaphals och snart inser hon att hon inte ser ut som de andra valparna. När hennes mor och syskon blir stulna av en hundtjuv så blir Tufsen farfars nya avelstik och kanske finns där ett liv för henne trots allt.

Mest av allt så är det relationen mellan den allt äldre mannen och hunden som jag fastnar för i den här texten. Skrothandlaren och hans fru tar ömt hand om sina hundar och när farfar Gaphals blir sjuk påverkas Tufsen så starkt att hon matvägrar och också blir dålig. För mig är tanken inte långt borta med min pappa och hans hundar, de gjorde att han hade sällskap ända till slutet och de var så vilsna när han inte längre fanns kvar.

Hunden som vågade drömma omges Tufsen av sin husse och matte men också av ett helt gäng med andra djur och det är framför allt när hönan Svägerskan kommer till hushållet som humorn dyker upp i berättelsen. Den feta katten från granngården irriterar sig så vansinnigt på den skrytsamma hönan så det slutar med förskräckelse och det är sådana här små sedelärande episoder i sagan som både roar och gör att den känns exotisk i formen. Det är ingen roman i vanlig bemärkelse, mer som en allålders högläsningsbok. Hwang illustrerar själv sina böcker och de enkla, vackra bilderna tillför fin stämning. 

torsdag 15 februari 2018

inget att avundas - reportagebok från Nordkorea



repris från torsdag 16 juni 2011


Inget att avundas (Barbara Demick)

Som världens mest slutna samhälle och tillsammans med Kuba den sista planekonomin är Nordkorea naturligtvis intressant som ämne för reportageböcker. Nyligen kom en svensk bok ut om en turistrundresa i Nordkorea medan Inget att avundas gör tvärtemot och beskriver livet längst bort från det som de fåtaliga utlänningarna får se. Längst från Potemkinkulisserna i Pyongyang ligger industristaden Chongjin. Demick lyckas baserat på intervjuer med avhoppare till Sydkorea beskriva en handfull livsöden där under Nordkoreas korta blomstring men framför allt under dess fall.



Efter kriget byggdes Nordkorea med kinesiskt och ryskt stöd upp till en stat som låg före Sydkorea materiellt. Tyvärr byggdes också upp en som vi tycker skrattretande personkult av Kim Il Sung (och senare hans son Kim Jong Il) i kombination med ett närmast kastliknande klassificeringssystem av familjer, en extrem form av planekonomi och ett kontrollsamhälle byggt på angiveri och förbud mot att röra sig inom landet. När Kina och Ryssland senare tog sin ekonomiska hand från Nordkorea kollapsade industrin och med den det ekonomiska systemet. Kvar blev den i förhållande till BNP största krigsmakten i världen och en teknologisk satsning på kärnvapen. Och svält.

Demick skildrar mycket effektfullt förfallet genom att berätta de enskilda personernas historier. Elektricitetens försvinnande får symbolisera nedrustningen av det moderna samhället. Till att börja med blinkar lamporna illavarslande då och då. Sedan är strömmen borta en timme eller två för att till slut bara vara tillgänglig en timme eller två per vecka (i inledningen beskrivs hur Nordkorea på satellitbilder numera är en svart fläck i ett i övrigt upplyst Asien). Parallellt minskar det meningsfulla arbetet i industrin och så småningom de matkuponger som delas ut som huvudsaklig lön och folk får istället ägna sina dagar åt att själva skaffa mat och allt mynnar ut i svält vars konsekvenser beskrivs med ohygglig vidrighet.

En bit in i boken tyckte jag för ett ögonblick att det bara var ett fåtal människoöden som beskrevs och att den journalistiska gärningen i detta inte var så imponerande, men boken växte sedan och slutintrycket blev väldigt starkt. För att nämna några saker så är den påtvingade marknadsekonomin och framför allt uppfinningsrikedomen som trots allt växer fram när människor tvingas försöka klara sig själva intressant och flykten till Sydkorea via Kina är spännande på många sätt. Bland annat är mötet med först Kinas och sedan Sydkoreas moderna samhällen och materiella välstånd för nordkoreaner som varit avskärmade från omvärlden under hela sitt liv närmast ömsint skildrat. Det görs också ett relativt lyckat försök att förklara hur ett sådant här slutet och personfixerat samhälle överhuvudtaget kan byggas upp och vidmakthållas. Masshysterin med gråtande undersåtar vid Kim Il Sungs död blir till exempel förståelig. Nästan.

/Gästbloggare M

GPSvD och DN har intressanta artiklar om boken.